Efter drygt en vecka borta med träning så är vi nu hemma i verkligheten igen Stina och jag.

Det var tufft att lämna speciellt Håkan hemma. Det är ju han och jag som jobbar ihop, det vet ju både han och jag. Husse hade ett speciellt schema där det skulle göras mycket roligt med Håkan. Indra var nog inte så ledsen. Hon är nu van vid pensionärslivet och har anpassat sig till det….

Efter att ha varit på lagtävlingen, Stina och jag så for vi på söndagen vidare hack i häl efter Carina E (med Amber) mot Västerhaninge där resten av gruppen var samlade.

De flesta har tränat ihop sedan i februari men vi är några få som kommer från andra delar av Sverige som har kommit in nu på slutet. Under en tälthelg i september har vi träffat de flesta.

Himla kul att träffas igen och att alla blev godkända på delprov 1.

Vi började med att gå laget runt och praktiskt visa hur vi leker med våra hundar och hur vi vill att man som fig. ska agera när hunden hittar.

Mkt bra sätt att lära känna varandras hundar och få förmedlat till alla vad som är viktigt med resp. hund.

Sen delade vi in oss i grupper om tre och tre och körde olika stationer. Långa skick, markeringsövningar (stående, liggande, dold figg), hanteringsövningar och därefter som slut på dagen taktikövningar.

Sen åkte vi hem till boendet som skulle bli Gålö camping för resten av veckan. På kvällen efter inkvarteringen hade vi genomgång av vad instruktörerna hade sett av oss första dagen.

Jag tänkte att Stina borde vara trött efter en hel helg på lagtävlingen men det var helt fel tänkt. Stina är en hund som hellre ligger i och jobbar heltid än ligger och filosoferar.

Idag åkte vi till Stora Vika utanför Nynäshamn igen, där vi varit på lagtävling hela helgen. Kul att komma tillbaka så snart men med träning som fokus.

Tisdag

Tränade vi följsamhet i söket och lydnad, dirigering och stoppkommando på Gålö. På eftermiddagen åkte vi till ett värmeverk utanför Nynäshamn. Varmt, bullrigt och högt med gallervåningar och trappor. De flesta hundar var berörda av miljön men fungerade ändå när de sattes i arbete. Viktigt när man tränar dylikt att man inte stressar runt med hundarna för mycket. Det räcker att bara vara. Stå och prata med varann. Även här var vi indelade i grupper om tre och tre och vi hade ute en och en hund i taget. Våran grupp stod mycket och bara kände in miljön. Det var rätt för våra hundar. Framåt eftermiddagen så tror jag att helgen kom ifatt lilla Stina för hon var ganska storögd där bak i bilen. Då passade jag på att följa med Maria rakt genom stan till norra sidan av Sthlm för att hälsa på en av hennes uppfödningar. Vi hade tur ingen bilkö alls och med en jättebra vägbeskrivning kom vi rakt på. En jätte trevlig familj med en jättetrevlig hund. Våra hundar, Marias och min fick en säkert välbehövlig vila bak i bilen.

Åter tillbaka på Gålö så var det hundsjukvård.

Var det orientering några timmar på förmiddagen och därefter gav vi oss iväg till Stora Vika igen för träning av uthållighet hos hundarna (långa sök) där vi förare inte visste var figgarna låg, inomhussök med fokus på att hunden ska ta sig fram och lösa situationen själv. Mörkersök. Legor i svår miljö. Vi gick en miljöbana inomhus med hanteringsträning. Vi körde också några djupa legor.

Torsdag

Åkte vi till Rosersberg. Där tränade vi på miljöbanan, hindren och dirigering. Det var så roligt så det var nära på att "slå över helt". Det går väldigt fort att lära en malle saker. Och sen vet de tydligen precis hur det ska vara. Det känns lite som att man blir överflödig som förare ;-) Så var det när vi sen skulle köra söket. Vi var en grupp om tre och tre. Jag la upp det så att jag ville ha en fig i en mörk källare – skyddsrum. Sen tänkte jag att jag skulle köra tomt i resten av huset som var på tre våningar. För att slutligen söka av ett litet hus som var en bit ifrån och där skulle det vara en fig gömd i en garderob. Jag såg framför mig hur jag skulle göra. Att det kunde ta lite tid att hitta den mörka för den var säkert svår för Stina. Och så här blev det: Stina sprang själv ner i källaren i mörkret och markerade mycket bra med skall. När den figen var avslutad gick vi uppåt i huset. Men hon var här ganska snabb så jag hann inte med. Vet i sjutton vart hon tog vägen…. förrän jag hörde skallet utanför, i huset bredvid. Klart jag blir glad men fundersam! Hon är så himla duktig men lite före mig i tanke och handling. Sen fick vi köra tomsöket genom alla våningar efteråt istället. 

Nästa station var  ett områdessök med skott under arbetet och instruktören kollade hur vi la upp söket.  Det var et tantal "hus" som var sammabyggda konteinrar med källare o.s.v.

När jag tänkte taktik så tänkte jag medvind. Eftersom Stina är snabb och lätt drar iväg när hon får vittring så är det bättre att köra sid- eller medvind. Det känns som att jag har lite nytta av att ha hållit på med detta tidigare. Kanske har man lärt sig ngt under dessa år...

Var vi på  Ågesta brandövningsplats och körde inomhussök, vindmarkering och koppelsök och mörker. På slutet la vi upp en lega med mycket pallar och krångel runt omkring så att hundarna skulle få det extra svårt. Det tyckte inte hundarna, det var bara att klampa över.

Och sen körde vi HLR på kvällen.

Nynäs oljeraffinaderi. Det blev mycket åkande fram och tillbaka. Den här dagen hade några snälla brandmän lagt ner mycket arbete på att vi skulle få en bra dag. Rökfyllt hus, tutande brandbilar hela dagen. Rök, långa skick, och starka oljud tränade på. Och passivitet.

På kvällen var det summering. Och så kom en man från sjöräddningssällspapet och talade om omhändertagande. Han visade bilder från uppdrag/insatser. Vi diskuterade runt dessa. Det gjorde starkt intryck. Han hade en väldigt fin inställning …

Nu var det bara städning och hemfärd kvar. Stina och jag tog vägen förbi Stockholm city och hälsade på dottern innan vi styrde vägen hem mot Örebro. Vid kvällningen var vi hemma och började uppladdningen för en ny arbetsvecka.

Ett stort tack till instruktörerna Carina Engström och Mona Brantlid för allt engagemang. När man själv är instruktör och läggar mycket tid på andras hundar medan de egna får sitta och titta på uppskattar man nog sånna här aktiviteter extra mycket. Det har varit en otrolig vecka. Att få inrikta sig på sin egen hund och inte tänka så mycket på planering är mycket värt.

Stina har gjort det mycket bra denna vecka. Skallet som ibland kan vara lite ynkligt har bara blivit bättre och bättre. Det verkar som att när intensiteten bli lägre blir skallet bättre. Att sitta uppbunden måste vi träna mer på. Det blir mycket pip och sen att hon står som värsta välkomstpatrullen mot alla som går förbi med största fällen (som hon ju ska sitta på) instoppad i munnen. Sökövningarna går som på räls. Själv skulle jag behöva ta oss i kragen och träna lydnadsmoment.

Nästa träff med det här gänget blir i november – i Sundsvall…