Förra helgen Skövde, nu i veckan tre dagar på Loka Brunn och i lördags var det inställelse 7:30 i Villingsberg.

Stina och jag skulle tillbringa helgen i skogen. Den här gången skulle Stina få sova ute och jag skulle få sova inne.

Det började med visitering och tillgänglighetskontroll. Det gick bra även om det inte är det roligaste som finns att bli känd och klämd på överallt för en malletjej. Sen fick jag lämna iväg Stina och hon blev förd till "basen" där hennes vistelse skulle vara när hon inte jobbade. Själv fick jag och en till sitta och vänta hela förmiddagen och del av eftermiddagen på att vi skulle få gå spår. Det var  nervöst att vara utan hund och bara sitta och vänta. Vi skulle gå 1,5 km långt spår om vi först lyckades hitta spåret vill säga.

När det var dax fick jag Stina en timme innan. Den här gången tänkte jag vara extra tydlig med signalerna. Här skulle St veta att det var spår det handlade om och inget annat. Hon är verkligen smart. behöver bara visa spårselen så är hon med på tåget.

Vi visades på en stig som skulle patrulleras. Fanns det ngt spår? Jodå, ett snyggt bakspår blev det...sen fick vi efter en paus släppas lös på det långa spåret. Första apporten, andra apporten o.s.v. och slutligen  väskan som slut. Att man kan bli så glad för en väska! Spårmottagaren var förvånad, vi hade gått spåret fortare än han hade gjort. 1, 5 km på 15 min. Och ändå hade vi tagit det riktigt lugnt med pauser... Vi missade en apport men det gjorde ingenting. Det hade gått så himla bra.

Sen skulle Stina åter till basen och vi skulle checka in på förläggningen.

19.00 skulle vi åter hämta hundarna. Nu skulle det bli fast bevakning!

Sitta still i en timme i mörkret i skogen på rad och visa om det gick några människor längre bort.

I början gick det bra, hon visade verkligen att det fanns två personer som rörde sig på olika platser framför oss. Men sen la hon sig bekvämt tillrätta i sovställning och vilade. Har aldrig hänt förr. och jag funderade... Men såå plötsligt höjer hon huvudet och morrar dovt. Och då fattar jag att hon minsann har öronen på trots att hon sover. Momentet gick bra.

Sen bar det iväg till basen. Fick en pyjamas på sig och in i buren. Kändes inte bra att låta henne sova ute i kylan.

Själv sov jag bekvämt i en säng inomhus.

Söndag morgon och dimman låg tät över sjön. Termometern stod på -3.

Hämtade Stina kl 9.00. Hon verkade ha klarat natten ute mycket bra. Trodde at hon skulle vara trött men så var inte alls fallet. Hon var pigg och utvilad.

Nu skulle vi göra en 1 km lång patrullstig... och markera 1 gående person och en person i vind. Det känns som att det blev ett skolexempel. Ljudmarkeringen blev riktigt bra, Hon stannade upp och följde en person. Vekinte en gång med blick eller öron. Likaså vinden.

Resultatet: Efter den här dagen så blev vi också godk som försvarsmaktsekipage, TJH(FM)...